Hur hamna jag här?
Eftersom jag somnade som en stock klockan 21:30 igårkväll är jag nu bokstavligen uppe med tuppen klockan 06 på morgonen. Morjens!
Nu har vi officiellt varit invånare i den lilla "staden" Gatton i en veckas tid. Om man ens kan kalla detta specktakel för stad har vi dock lite delade meningar om. Panikattackerna, ångestdrabbningarna och prsykbryten börjar faktiskt avta sakta men säkert, tro det eller ej. Frågan "hur hamna jag här?" ställs inte flera gånger per dag längre. Vi fick höra om en närliggande stad med 130 tusen invånare där det hör och häpna faktiskt finns fyra olika nattklubbar att välja på (!). Jag ber till gudarna att den yngre generationen i den stan inte beter sig på samma sätt som majoriteten av lokalbefolkningen vi har träffat på här - riktga bogans med en dialekt man inte kan urskilja och som tror att Scandinavien är ett land.
Annars rullar det på. Vår paprikaplocknings karriär gick dock över lika snabbt som den började. Nu siktar vi in oss på svamppackning istället!
Terassen vid vårt hus är the place to be, där det dricks kopiösa mängder kaffe, världsfrågor blir lösta, nya uppfinningar uppfunna, dikter skrivna samt en hel del filosoferande om allt mellan himmel och jord - bara på grund av brist på annan vettig aktivitet. Om man så känner sig riktigt sugen på att göra något skoj, va lite wild and crazy sådär så kan man ju alltid gå till Mc Donalds och äta en 30 cents glass.
Våra mammor sitter antagligen hemma och myser när dom läser att vi är i säkert förvar ute på vischan, långt bort från allt vad nattliv, busigheter och pengaslösande heter. Ja, eller för att citera min käre mor... "Men Sara, man kan inte ha roligt hela tiden". I wish!!
Bildbevis och närmare uppdateringar to be continued...
Nu har vi officiellt varit invånare i den lilla "staden" Gatton i en veckas tid. Om man ens kan kalla detta specktakel för stad har vi dock lite delade meningar om. Panikattackerna, ångestdrabbningarna och prsykbryten börjar faktiskt avta sakta men säkert, tro det eller ej. Frågan "hur hamna jag här?" ställs inte flera gånger per dag längre. Vi fick höra om en närliggande stad med 130 tusen invånare där det hör och häpna faktiskt finns fyra olika nattklubbar att välja på (!). Jag ber till gudarna att den yngre generationen i den stan inte beter sig på samma sätt som majoriteten av lokalbefolkningen vi har träffat på här - riktga bogans med en dialekt man inte kan urskilja och som tror att Scandinavien är ett land.
Annars rullar det på. Vår paprikaplocknings karriär gick dock över lika snabbt som den började. Nu siktar vi in oss på svamppackning istället!
Terassen vid vårt hus är the place to be, där det dricks kopiösa mängder kaffe, världsfrågor blir lösta, nya uppfinningar uppfunna, dikter skrivna samt en hel del filosoferande om allt mellan himmel och jord - bara på grund av brist på annan vettig aktivitet. Om man så känner sig riktigt sugen på att göra något skoj, va lite wild and crazy sådär så kan man ju alltid gå till Mc Donalds och äta en 30 cents glass.
Våra mammor sitter antagligen hemma och myser när dom läser att vi är i säkert förvar ute på vischan, långt bort från allt vad nattliv, busigheter och pengaslösande heter. Ja, eller för att citera min käre mor... "Men Sara, man kan inte ha roligt hela tiden". I wish!!
Bildbevis och närmare uppdateringar to be continued...
Kommentarer
Trackback
