men jag blir iallafall lycklig av solen

Igår var jag på topp.
Ikväll känner jag däremot av nån form av ångest i kroppen. Ni vet såndär samma känsla som bakisångest. Man kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Fightas med dygnets timmar och jag önskar att dom vore fler. Jag gör mitt bästa. Men vad gör man om att göra sitt bästa inte räcker till? Mamma peppade och sa att om man verkligen vill någonting så kan det bli möjligt. Jag börjar bli skeptisk.

Kommentarer
Postat av: Mikki

Neeej, inte mista hoppet! Köör på, u can do it! :)



Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.Pepp.

2011-01-19 @ 22:42:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0