.

Läste ett reportage i en tidning idag med rubriken

Vardag - fest eller pest?

"Jag somnar sent och vaknar tidigt och vill ha mer, mer! Säg inte nej till mej, för då exploderar jag. Neka mej ingenting. Jag kan inte vänta till imorgon. Min vardag finns inte. Jag vill ingen ha. Jag vill alltid somna utmattad av upplevelser och vakna förväntasfull och pirrig, redo för nya äventyr. Jag bränner ljuset i båda ändarna av den enkla anledningen att jag gillar att se saker brinna. Kom igen, nu kör vi! "

Beskriver otroligt bra hur jag och Jennifer känner just nu.
Alla dessa 1000 olika uttryck det finns som Carpe diem, don't dream your life - live your dreams, Dansa som att ingen såg, sjung som att ingen hörde, lev varje dag som att det vore den sista, Live like there's no tomorrow är något att ta fasta på.
Klart som fan att man ska ha vardag. Men vem har sagt att det måste va tråkigt bara för att det är måndag? 
För tillfället dunkas det house i lägenheten och vi smygdansar lite. Jennifer gav mej nyss en busig blick som om hon letade efter bekräftelse att det är Ok. And självklart it is. Tackar och bockar, pussar och kramar, äre och berömmelse, pokaler och diplom till Jennifer för att Jennifer är just Jennifer.