.

Hemma igen efter en kaffe i tantolunden med Lollo. Träffade på två random grabbar som vi satt och snackade nån timme med. Den ena killen var mot det estetiska hållet, jag skulle t.o.m kunna kalla honom lite alternativ. Enda problemet med honom var att han verkligen visste om det själv och att han spelade på det. När jag poängterade det till honom kontrande han med ett "Tack, jag vet"
Kom att tänka på en kille vi träffade på i Göteborg;
En lite skönt sliten kille i about 25 års åldern kom gående över torget. Han var en sån som blicken genast fastnade på när han kom där i sin knälånga kappa och en hel drös med halsband runt halsen. När han kom närmare stannade han till hos oss för en latte. Då såg vi att han hade en katt innanför kappan. Katten var naturligtvis också utsmyckad med stora, fina halsband med pärlor och diamanter. Killen hade även en brinnande rökelse i sin hatt. Han förklarade att den doftade meditation och att den var för katten, att den behöll sitt lugn innanför kappan. Han var en sån människa som man önskade det fanns fler av. Udda, men ändå en galet skön typ. Jag blev imponerad av hans stil, men det som ändå imponerade mest var att han verkligen inte tyckte att han var något speciellt. Han hade nog kunnat gå ut i precis vad som hellst för kläder och inte känna på något sätt att han står ut från mängden.
Pointen med detta? Ingen aning. Finns väl ingen vidare point. Kände bara att jag var tvungen att berätta om killen med katten. Soft som fan!